Jag har alltid haft ett intresse av att dokumentera och kunna fånga ögonblick, känslor och stunder. Få dem att vara längre eller kunna dela med mig av dem till andra.
När jag var yngre kunde jag ha en engångskamera, ni vet en sådan där analog kamera du måste snurra på varje gång du vill ta en bild. Engångskameran hade bara cirka 30 bilder så när du tryckt på avtryckarknappen 30 gånger – ja då var det slut. Sedan var det bara att lämna in filmrullen för framkallning och få 30 framkallade bilder av väldigt olika kvalité. Ärligt talat, hälften av dem hade något finger med i förgrunden och andra var väldigt suddiga. Någon enstaka blev tillräckligt bra för att sätta in i en ram eller sätta in i ett fotoalbum.
Sedan kom kompaktkameran och mobilen som gjorde det möjligt att dokumentera och ta bilder. Idag har de flesta av oss tillgång till en bra kamera och som även gör det möjligt att direkt se resultatet, i stället för att behöva vänta på att bilden först måste framkallas. På så vis ger det oss chansen att göra om och ta en ny bild ifall fingret råkade hamna framför linsen. Så varför börja fota och arbeta som fotograf när alla har en kamera?
Äventyret i Jordanien innebar att jag gick från att bara ta en bild till att fota
Det var under en äventyrsresa i Jordanien som jag fick upp ögonen för fotandet på allvar och förstod skillnaden på att fotografera jämfört med att ”bara ta en bild”. Bernadette, som jag lärde känna under resan, var stenhård varje gång jag skulle hjälpa henne med att ta en bild med hennes systemkamera. Här handlade det inte bara om att titta in i kameran och trycka på en knapp. Helt plötsligt fick jag instruktioner om att hitta ljuset, tänka på kompositionen och sätta skärpan rätt.
I början svettades jag rejält (och det berodde inte bara på att det var sol och 40 grader varmt), för det här med att använda en systemkamera för att skapa en berättande bild var något nytt för mig. Efter att jag sedan fick se bilderna i hennes kamera så började jag förstå hela grejen.
Bilderna i min lilla lånade kompaktkamera var just bara bilder. Ingen tanke alls på att halva motivet doldes på grund av motljuset eller att det var mer himmel än byggnad som syntes. Bilderna var platta, tråkiga och ointressanta i jämförelse med magin som hade skapats av Bernadette och hennes kamera. Så ja, alla har kanske en kamera men alla är inte fotografer.
Att fotografera är så mycket mer än bara kameran
Kameran är inte allt och med hjälp av Bernadette och hennes kunskaper om fotande så kunde jag ändå få till ganska bra bilder med min lilla kompaktkamera under resan när jag väl började förstå komposition och ljussättning. Men det var efter den resan som jag förstod att jag vill fota för att kunna fånga en känsla eller förmedla en berättelse med hjälp av en bild. Sedan dess har mitt intresse och mina kunskaper växt.
Fotograferande är så mycket mer än bara själva kameran. Det handlar om att förstå ljuset, se hur du kan använda dig av omgivningen och hur olika perspektiv och kompositioner kan bidra till det du vill berätta. Dessutom, nu tar jag mina bilder till nya magiska nivåer i efterarbetet i Photoshop. Fotandet är numera en stor del av mitt liv och det är galet kul!
